nathalieslivsstil.blogg.se

Jag kommer dela med mig lite om hur och vad som fick mig att börja min väg till att bli en sundare och hälsosammare människa. Som sagt, detta är en sanning om hur jag varit och gjort, jag vet att det är ett känsligt ämne med alla dagens ideal, (som man kan tycka vad man vill om) men detta är bara jag. Vi är alla olika, alla har olika förutsättningar, mål eller kämpar med något speciellt som är viktigt för en själv. Men eftersom detta är min story hoppas jag inte att jag trampar någon på tårna för det är inte meningen, jag vill peppa andra genom min berättelse!

Jag såg mig själv i spegeln, vågen visade ca 20 kg för mycket, kläderna var köpta i storlekar jag ogillade och ändå satt alla kläder åt. Jag liksom många andra som har, håller på eller ni som är beredda att kämpa för ett sundare och hälsosammare liv vet hur otroligt dåligt man mår när man inte trivs med sin kropp. Det är inte bara utsidan man ogillar, insidan är man ännu mer sårbar i, hjärtklappning, orkeslös, irriterad, osäker, dåligt självförtroende, man kanske drar sig för att utsätta sig för vissa situationer som egentligen är helt normala osv.

 

Jag kände i alla fall att NU är det dags för en förändring, en gång för alla, det är dags för mig att få må bra inifrån och ut. (2 år sedan ungefär) Man möts ständigt av motgångar men så länge alla medgångar och resultat visar mer än vad bakstegen kommer göra så är man på rätt väg tycker jag. Det jag menar är att vägen är inte spikrak utan man får vara beredd på att det kommer dalar, men man måste fortsätta kämpa efter en dålig dag om man vill uppnå förändringar. Det kommer inte gratis, men döm inte dig själv för hårt! Min bästa tanke är "är det värt att äta den här bullen" "hur kommer jag må efteråt" "hur kommer bullen hjälpa mig mot mitt mål" - Då kan man lyckas avstå från tex den bullen. Ställ frågor till dig själv om du tycker det är värt det, om inte = avstå, men om du tycker det är värt det = ät med gott samvete!

 

Jag har under större delen av min uppväxt haft ett jobbigt och osunt förhållande till mat. Jag kan erkänna att jag har haft ett så kallat matmissbruk och det grundar jag främst på att jag har ätit som en häst när ingen ser, jag har verkligen kastat i mig allt jag kommit åt och någonstans där inne inte trott att det "gills" då, eftersom ingen ser... Usch det låter så sjukt när jag skriver det, men det är så jag har tänkt i perioder. Ett väldigt skadat beteende. Hjärnan tog över totalt och skrik efter saker att tugga på. Jag har ätit för stora portioner, för ofta, "fel mat" eller så har jag ätit för lite, testat dieter och fått sån otrolig ångest över mitt beteende, mått skit och ätit ännu mer - för mat har alltid kunnat döva känslorna och just för stunden mådde jag såå bra. Efteråt kom ångesten och magknip, men när det lagt sig kunde jag gott äta mer och så kunde jag hålla på, om och om igen. Ett sätt jag inte är nöjd med, jag har misshandlat min kropp. Men nu är det slut på det och jag är otroligt stolt över mig själv som tog tag i förändringen. Jag kan inte ens jämföra hur jag mådde då med hur jag mår idag, sån befrielse! :)

 

Jag har äntligen hittat en balans i mitt liv vad det gäller kost & motion och jag har börjat tänka mer på hälsan över lag. Jag märker ju vilken otrolig skillnad det är på en sund och glad Nathalie än en överviktig och trött Nathalie.

Jag skriver i en senare del om hur jag började äta, träna, hitta en sundare balans, vad jag personligen rekommenderar och vad jag absolut inte rekommenderar. Men nu vet ni lite av min bakgrund vad det gäller detta ämne.

 

Ta hand om dig och glöm inte att du är unik,